Min förlossning

Jag har ju utlovat en förlossningsberättlese. Kommer inte ge er för mycket detaljer, men bättre än inget och bättre sent än aldrig ;)

Tisdagen den 26 Juli vaknade jag av "mensvärkar", inga som gjorde direkt ont. Gick på toa och fick då en blödning. Ringde till Östra, antenetalen som ville att jag skulle komma in. Ringde där efter Mikael som kom hem efter att ha varit på jobbet i knappt 1 timme.. Jag hade ju "mensvärkar" redan när han åkte till jobbet, men ville inte säga nåt, jag var rädd att det i så fall skulle "skrämma bort dom" :p När Mikael kom hem åkte vi direkt, lämnade först hunden hos pappa. Efter lååång väntan på Östra fick vi sen träffa en läkare som berättade att jag var öppen 2 cm och jag grät som ett barn, av LYCKA! Han sa även att min tid för igångsättning, som var på torsdagen, inte kommer behövas. Jag grät ;) Han sa även att jag skulle åka hem och promenera och vila. Efter det åkte vi till Triumfglass och firade! Men när vi var där la värkarna av och jag blev rädd för att jag visst skulle bli igångsatt. Men pangbom från ingenstans vid 20 tiden på kvällen kom värkarna och undan gick det. De kom med 3-5 minuters mellanrum och strax efter 21 ringde jag förlossningen och vi åkte in.

22.10 kom vi in till förlossningen på Östra, jag blev uppkopplad till CTG och undersökt. Öppen 4 cm! Jag grät igen! Nu var det dags på riktigt! BM tog hål på hinnorna. Strax innan ca 23.20 är jag öppen 7-8 cm och jag tar ett bad i ca 30 min. I badet håller jag på och "dör" lite smått ;) Innan jag la mig i badet bad jag om en EDA och vid 00.30 läggs en EDA av en läkare som BM varnade för innan. Han tycker inte om när man låter och har sig och jag måste ligga blixtstill. Stilla är svårt, men jag förstår ju varför, men TYST!? Du skojar? Jag ska ju föda barn här! ;) Efter EDAN är lagd görs en ny undersökning, öppen 10 cm! Grät jag? Ohh ja! EDAN gjorde susen för smärtan i magen och jag blev lite gladare.

En stund innan EDAN las ringde Mikael min mamma som då befann sig i Varberg och frågade om hon kunde komma upp till förlossningen. Vid 1 tiden kom mamma och likaså mina "känslan att vilja krysta"-värkar.. Mamma sprang fram och tillbaka med kalla handdukar och vatten till mig. För varmt var det den natten. Mikael fick inte lämna min sida! Han hann inte heller, hehe. Mina värkar var vääldigt täta och intensiva och jag fick nåt läkemedel vid 03.10 som "stoppar" värkarna för en stund, så jag kunde återhämta mig lite. I denna stund ligger jag och skrattar och halvslumrar. Detta varar dock inte så länge och snart är det dags för barnet att komma ut.. 03.55 kontaktar BM, förlossningsläkaren då mina värkar är VÄLDIGT intensiva och trycket neråt är ENORMT! Men mina värkar var tyvärr inte tillräckligt långa och jag var för trött, så det behövdes hjälp att få ut henne, i form av sugklocka. Strax innan de riktiga krystvärkarna startar 04.15 rusar det in folk och det är ca 7 personer inne i förlossningssalen. Detta känns för mig väldigt traumatiskt och jag blir stressad och orolig. Bebisen mår bra hela tiden under förlossningen, vilket känns tryggt. 04.29 sätts sugklockan, sen är det dags.. Det tar totalt 4 "drag" av sugklockan i sammarbete med mina värkar och 04.35 är HON ute! <3 Vi alla tre grät, jag, Mikael och Mamma. LYCKA! Mikael klipper navelsträngen och bebisen torkas av på min mage. Strax därefter tas bebisen åt sidan, då hon inte ville skrika. Hon mådde bra men var omtumlad. 04.55 krystar jag ut moderkakan och får efter det en kraftig blödning, min mammas nya skor är idag rödprickiga ;) Men denna blödning stoppas snabbt. Och hon får efter en liten stund ligga vid mitt bröst. Jag är efter förlossningen väldigt trött då den var VÄLDIGT intensiv, framför allt de sista 4 timmarna och pga blödningen, så efter 2 timmar får jag hålla våran bebis igen! Det kändes väldigt jobbigt och jag var lite chockad, då allt gick så fort på slutet och det var så mycket människor runt omkring. Men det var värt ALLTALLTALLT! Hon var ju så fin! Våran älskade lilla tjej! Vid 9 tiden åker vi upp till BB och myser som den lilla famlij vi nu är!

Jag är så otroligt nöjd över min förlossning och trots att den inte blev som jag tänkt så är jag verkligen HEL nöjd! Barnmorskan som förlöste mig var KANON, trots att vi käftade vilt några gånger. Men ingen har nånsin berättat för mig att det är sånt jäkla tryck neråt när man föder barn. Det är ju det värsta. Och det är inte underlivet som gör ont utan rumpan!

Ska även tillägga att från det att mamma kom, satt hennes man Håkan ute i bilen och hörde mig när jag lät :p Vi hade nämligen fönstrena öppna... Han misstänkte att det var jag som lät, men blev övertygad när han hörde orden som jag så vackert viskade ;) haha

Mikael var HELT UNDERBAR under förlossningen! Han fanns där vid min sida hela tiden och höll sig lugn och var ett helt perfekt stöd och kramkompis! För så jag kramade honom, jag hade blåmärken på armarna efteråt ;) Tack igen älskling! Du är bäst! Älskar dig!

Och tusen tack Mammi, att du mitt i natten åker från Varberg för att vara ett stöd åt oss! Älskar dig med!

Förlossningen tog totalt 6 timmar och 25 minuter och återigen, jag är SÅ nöjd med hur den blev! Längtar redan till nästa gång, för jäklar vad häftigt det är att föda barn! ;)

Alldeles ny <3

Mysstunden efter 2 timmar <3